Roratel - En kartläsares första tävling

Roratel - En kartläsares första tävling

(eller en förares bravader...)

Veckan innan hade jag inför bland annat Peter Westman, Tommy Ström och Johan Gahrli med eftertryck förklarat att jag INTE med mitt psyke kan vara kartläsare. Att jag med min presta-tionsångest och virrighet inte ens litar på mig själv och INTE kan få nån annan att lita på mig. När Tommy beskrev filmen han ser av notläsningen, konstaterades det att min film skulle bli "Ailiens återkomst" eller nått sånt...

Ändå studsade jag överlyckligt av glädje när Dan Hoff frågade om jag vill åka med... Betänketiden var noll, så jag bara sa JAAAAAAAAAAAA (och fick sen ångest diiiirekt), men ger jag mig in i nått, backar jag aldrig ur! (Men jag lät ärligt Danne få en chans att slippa det mest förvirrade som säkert någonsin suttit i en rallybil med lite fart. Men han sa bara lugnande: "Äsch, det kan ju inte annat än att gå åt skogen...")

Sen var det då nästan en veckas ångest över det där med höger och vänster igen. Och nått om nån klocka som man skulle ha koll på, och när jag sen INTE behövde ha koll på den, blev det ångest för det! Jag ville ju göra allt på riktigt! (Även om jag visste det inte skulle gå.)

Jag liftade lördagen den 13/3 in till Östersunds motorstadio med Tomas Wiksten samt fru och kartläsare, hittade Crille Ek som skulle köra sin debut och lassade över min kamera på en Andreas. Andreas skulle vara funktionär (hoppades jag, för sen slog det mig att; var det nån som KÄNDE han som fick min kamera?!?! Men lite risker får man ta om man vill ha bilder till hemsidan!). Hittade Danne vid bilen, gick till inskrivningen och vimsade lite där när jag skulle fylla i nått papper och fick för första gången stolt visa upp min kartläsarlicens.

Sen gick vi då runt där på SS1 och SS3, som alla andra och studerade vägen ingående (gjorde nog Danne), fast ALLA andra gick förvirrande nog åt ANDRA hållet. "Aha"... sa Danne och jag begrep att när vi sen körde bilen åt andra hållet, skulle det vara jag som sa "AHA????". Men det är ju trevligt att röra lite på sig och vi mötte ju väldigt mycket folk där på prommenaden, så jag klagade inte. Men började i mitt stilla sinne undra om Danne inte VILLE att jag skulle vara tyst i bilen och inte förvirra honom. För jag blev då inte klokare av att gå runt där åt fel håll.

Sune Edblads overall åkte på, bältena på, hjälmen på och tidkortet i handen! Ner med elhissen(där uppknappen gick ner och tvärt om), räkna ner 5,4,3,2,1 och så började Danne sin rallytur! Det sög lite i magen och så rattades det åt höger och så illstirrade jag på alla pilar och kom inte ett dugg ihåg VAD de betydde eller vad man skulle säga! Men jag ropade lite hurtigt nått om höger och vänster, men tyckte liksom att jag mer störde honom, tills han sa: "Vad tyst du blev" och "Det där var vänter-nått (ett ord jag aldrig hört och ideligen glömde, som nu!). Då tog jag nya tag och försökte lite lamt med varning för huset (när vi passerade det). Sen var vi i mål och jag insåg hur totalt VÄRDELÖST jag jobbat.

Till starten på SS2 försökte jag läsa lite vimsigt på transporten och det lät i mina öron NÄSTAN rätt. SS2, ut med kortet till Patrik Sandell och så iväg efter lite surr. Jag försökte i ärlighetens namn lite då och då få till det, men tappade sen bort mig TOTALT. Jag hakade upp mig vid några varningar för stolpar och det kom sen stolpar HEEEEEEELA tiden kändes det som. "Har du tappat bort dig?!" Frågade han snällt och jag pep yngkligt "jaaa" (och kände mig usel som lyckades tappa bort mig i en Road Book). Danne sa då vad nästa skylt betydde och jag ropade lite, men koncentrerade mig på utropstecknen istället! DE kändes viktigare!

Paus en stund, pratade lite med folk och beklagade att Mats Wallin fått bryta och även Johan Persson som skulle dela bilen.

På sista sträckan gick det kanoooon med läsningen!!! Danne ropade vad jag skulle säga och jag upprepade ordagrant det han sa. Sen försökte jag själv mellan varven och sa vägbyte vänster. "Bra!!!" ropade Danne glatt, "men det där är höger" och nån gång fick jag till ett högljutt:

- "Här svänger det åt nå' håll!!!!!!!" eller
- "Sväng åt det hållet pilen pekar!!!!!!!!!!!!!"

Så den stackars föraren hade att ratta bilen, hålla koll på mig OCH SJÄLV säga vad jag skulle se i Road Booken! Trots det vann han (för det var definitivt inte min förtjänst). Vilket måste innebära att han har ett bra psyke, en ängels tålamod och vara en väldigt duktig förare!

Jag hade iallafall en väldigt rolig dag. Fick åka fort, låta bli att vinka (råd av Urban Sundin, då SER DET UT som om man gör rätt, nämligen).

Tack till alla ER som hade mig i bilen, både på ralluturen och resan dig och hem!

(numera stolt ägare av en guldbuckla)

Ps. Och kameran fick jag tillbaks med massor av rallybilder! TACK Andreas Godén!
och på www.hoff.nu/rally/ under aktuellt, kan ni läsa Dannes mycket snälla omdöme!
Och under Video/reportage (på ovannämnda sida) kan ni SE färden på videosnutt!