| Notkurs
med mersmak |
| (28
mars 2004 i Sollefteå) |
|
Sällan
i mitt liv genomför jag inte saker jag i impuls tackat JA
till!
Men det här med notkurs fick för första gången
min prestationsångest och min tjurighet att krocka. Jag
övertalades från alla håll att genomföra
det här. Varför, varför skulle jag åka ut
bland rallyfolket för att åter igen göra bort
mig?!?!
Jo, främst för att få förståelse och
inblick i hur det fungerar. Förstå den där grekiskan
som Mats Wallin skrattade så glatt åt när jag
provläste i hans nothäfte!
SÅ söndag morgon kom Danne Hoff (när han väl
masat sig ur sängen...) och hämtade upp mig och i bilen
fanns Tina Blom och Niklas Matsson.
|
| Vår notkurslärare;
Peter Westman |
|
Väl
framme i Sollefteå där Peter Westman höll kursen fanns
Henke Hedström som medhjälpare, Tobias Totås, Anders
Edkvist, Joel Sjöström, Per Åkergren och Sebastian Lundal.
Det började med en allmän genomgång över reglerna
som gällde och då insåg jag att reglerna här i
SBF är betydligt svårare än man anar. Ju mer jag tror
jag förstår, ju mindre begriper jag. Men det var vansinnigt
intressant, mycket av bitarna föll på plats och jag insåg
att jag faktiskt lärt mig en del och har lite koll på läget.
Så första biten fram till fikat var inga direkt större
problem. Jag lärde mig lite om var bälteskniven ska sitta,
drivlina (det var en bra lina... och jag förstod den var viktig,
men VAD det är kan jag lära mig senare). Jag tyckte det var
lärorikt! Och fick veta att kursen även gällde C-förare,
vilket jag skrattade gott åt! Jag i en rallybil, diskussionerna
om VEM som skulle våga låna ut sin bil, fick mig att inse
att de här killarna vet vad jag går för.
Efter fikat började då ångesten! Då såg
vi på film och de som begrep nått tyckte det var jättekul
att höra när notläsaren skrek i falsett till roadbooken!
(och jag fick panik eftersom jag inte begrep ett dugg och insåg
att det kommer jag ALDRIG att göra heller). Vi gick igenom hur
vi räknade tider, lite vad noterna betydde och jag ångrade
mig kapitalt! "Det klarnar när ni kommer ut i bilarna"
sa Peter glatt. Och jag protesterade! För de andra kanske det klarnar
men inte för mig!
Så var det lunch och jag ringde hem och sa att det här var
inget för mig! Vi for iväg hela gänget och åt pizza,
pratade och hade trevligt innan vi for ut på första sträckan!
Då fick jag fullkomlig ångest! Jag försökte övertala
dem om att jag kunde stå kvar, jag vägrade läsa, jag
kunde sitta bak och bara lyssna!!! Men Peter var benhård! (Jag
var gråtfärdig och kalkylerade till 100 % med att de skulle
lämna mig där i skogen.)
Men jag gick med på att sitta bak och lyssna. In i Volvon som
Tobias Totås hade med sig och han körde åt Anders Granath
(tror jag det var, för jag satt i tankar på att ringa efter
hämtning). Ångesten blev inte mindra av att han visste vad
SVLG/KR>T+ 60 betydde. NÄR hade han lärt sig det, gick
vi igenom det?? Sen byttes de då av och jag följde med i
boken över axeln på Tobias och satt med förklaringen
i kursboken och försökte begripa VARFÖR de sa som de
skulle just NÄR de sa det! Peter Westman satt med i bilen och jag
sa att ju mer jag gör, åker med i rallybilarna och nu försöker
begripa notläsning, ju mer respekt får jag för alla
som håller på! Vilken kunskap dessa förare och
co-drivers har!
Så var det min tur och jag hackade och stakade och vänligt
sa de åt mig att försöka följa vägen också!
Men jag fick inte det jag läste att ha något att göra
med vägen, det lät mer som en virkbeskrivning.
Nästa sträcka försvann då Anders Granath, och jag
fick nästa ångestattack, jag VÄGRADE köra en så
ny och fin volvo! Men det var då, på den där krokiga
sträckan bland husen, när jag själv körde som jag
började fatta lite. När Tobias läste SH- 30 förstod
jag att vägen där bakom krönet skulle svänga till
höger!! Och när han pratade om det obegripliga "nyper",
kändes de i bilen, även i 40 km/h! WOOOW! Det här var
ju riktigt kul!
Men sen vägrade jag köra den nya bilen på den 6 km långa
sträckan i vinterväg. Så jag tvingade in Peter eller
Henke på de sista sträckorna när Tobias skulle läsa.
Jag kom ihåg alla förkortningar när jag läste över
axeln men inte när jag satt där. Och på den där
långa fick jag efter halva sträckan inte en not att funka
och var beredd att kapitulera, till Tobias övertalade mig att vi
skulle köra om sträckan och jag läsa igen. Och då
upptäcke vi att vi kört fel första gången och vips
blev det begripligt igen.
Sista sträckan lyckade de t.om. få mig att läsa först
och visst är det rörigt och svårt! Och vi kanske skulle
testat att läsa även siffernoter, men jag var helfrälst
(!! osynl. HNV i vsk gm bom 120 betyder ju: Dubbelvarning osynlig hårnål
i vägskäl genom bom... sen kommer en raka på 120 meter).
Jag lärde mig massor och Peter hade rätt, det klarnade! T.om.
för mig! Mer synd kanske det var om unge Tobias, 18 år, som
blev själv i en bil en hel eftermiddag med det vimsigaste i MNB´s
distrikt, men vi hade kul, vi åkte inte vilse mer än en gång
heller!
Sen for vi tillbaka och såg film och nu satt jag på helspänn
och verkligen följde med i det som sas och hur det kördes!
Tack
Peter för en underbar dag, tack ni som fick mig att INTE åka
hem, tack Tobias för att jag fick vara med i din bil!
Maria
Berglind
(som
håller på att nota upp vägen till affären)
ps. Väl hemma ringde jag upp Peter och sa att jag visst ville köra
en debutanttävling och han hade förstått det och redan
förberett för det! Så nästa gång man kan
köra debutanttävling häromkring, ska min Toyota Camry
88:a ut i skogen!
