| Balnojjig |
(Hammarbacken
Dag 1, 2004)
|
|
Stötte
och blötte om jag skulle fota eller försöka åka
med där i Hammarbacken, men beslutade mig för att i
första hand fota, men att anmäla mig som reserv om nån
behövde en kartläsare (så fick jag låssas
att jag gjorde NÅN nytta!)
Mailade Danne Hoff en förfrågan om jag fick låna
hans reservoverall, OM nån nu behövde mig.... Och det
fick jag, om jag själv var däri, för Petter var
eventuellt upptagen!
Och när jag fick veta att det var kanske, så blev jag
ju absolut tvungen att få åka!
|
Nått
i den här stilen ser jag då tyvärr ut! (Siwa gav
mig lite ångest över att jag fotade alla andra, så
här är jag...). |
Men
Danne behövde mig som sista utväg och vid 8 på morgonen
for pigg och glad till Bilprovningen i Hammarstrand. Vi kom precis
samtidigt och jag lekte "riktig" kartläsare och försökte
hjälpa till. Vilket till största delen bestod i att veva på
en vev så rallybilen kom av släpvagnen (men jag vill att
allt ska va på riktigt, så det dög). Medans Danne stod
i kön, försökte killarna på besiktningen förgäves
hinna få ner porten innan jag kom in, men jag hann in och försökte
om igen att övertala Tomas Moberg att åka med som kartläsare
på min debutanttävling. Men han kom med den 87:e nya ursäkten...
När jag kom ut vimsade jag i inskrivningskön och fick hälsa
som hastigast på Roger Forsberg (som jag skulle åka med
dan därpå och ordnat kartläsare åt för dagen.
Även om Micke befann sig vid startplattan, lika förvirrad
och vimsig som jag. Men Roger passade in i vimset och tog det med jämnmod).
Sen kommenderade Danne mig att köra rallybilen till depån,
vilket fick mig att få en prestationsångest och panik som
liknade den när jag gick notkursen. Men, dels visste jag att det
inte var så stor idé att argumentera med Danne, då
skulle det bara sluta med att jag fick köra dit bil OCH släpvagn,
vilket var ett sämre alternativ. Så, jag frågade honom
var alla växlar fanns, och han svor bara - "Men för f-n
du har väl kört bil förut...". Så jag släppte
det och frågade istället HUR många växlar det
fanns.
Nådde knappt fram till pedalerna med gissa om jag växte och
kände mig skitmallig därbakom ratten! WOOOOW det där
med rally är nog inte så svårt, tänkte jag när
jag kommit upp i ca 40 km i timmen. Det som var lite krångligt
var ju förståss att jag växlar min bil efter motorljudet
och jag kunde ABSOLUT inte höra nån som helst skillnad i
Dannes.. Hamnade bakom en buss som körde ca 50 km, vilket fick
mig vansinnigt frustrerad. När jag nu äntligen satt i en rallybil
bakom RATTEN, ville jag ju testa lite. (Funderade på att köra
runt Kullsta, men tyckte det var dumt att chansa, ifall jag nu klantade
mig, som jag ju brukar).
Så parkerade vi bilarna och så fick jag sen försöka
hänga med Danne i hans maratontempo upp för den där backen!
Hur i fridens namn kunde han gå såååå
fort och prata samtidigt?!?!? Jag försökte låta bli
att visa hur kapitalt slut jag blev, småspringandes bredvid honom,
men för att det inte skulle märkas, pratade jag betydligt
mindre (och nu slår mig tanken; var det därför han gick
så fort?!?!?!?).
På med bälte, overall och hjälm (fast i annan ordning),
stå i kö och så tog han bort flaggan från framrutan
och *pang* iväg. Faktiskt så fick jag en sugande känsla
i magen upp till "caféterian". Vinkade åt publiken
och tyckte de där balarna var lite väl nära...
I hårnålen/asfaltskurvan svängde de till rejält
och jag tänkte "wow" vad häftig, är det så
här man gör tills Danne svor till och jag insåg att
"nähä" så gör man inte... Ögonen
på de där bredvid blev också väldigt stora.
Där förlorade vi tid, det förstod tom jag och vi tappade
säkert 2 sekunder. Vi stod huttrandes ute och tittade sen på
de kommande bilarna som var på väg upp.
När vi sen skulle neröver, visste ingen riktigt om verkligen
sista bilen åkt. Men tillslut for Ronald Ulestam sakta neröver
och vi hakade på. Fick av målfunktionären, Ola Brelin,
veta att det var grönt och då gasade Hoff så jag faktiskt
nästan blev orolig, eftersom jag ju inte hade nå bälte
på.
Ner och åt, tog lite kort och så var det dags för åk
2. Då sög det inte i magen, men å andra sidan kom de
där j-kla balarna oerhört nära! Så väl uppe
efter bra flyt, hörde jag mig för VARFÖR man måste
köra 1 cm från balarna på högersidan, medans man
var en meter ifrån på förarsidan?!?!?!?!?!? Då
kom dessutom Roger Forsberg upp och berättade att han minsann kört
bort sin backspegel!!
Det pratades och jag hade väldigt trevligt däruppe i toppstugan,
innan det var dags för nerfärd. Fikade lite mer (fast jag
blev en tyngre last, trots kommentarer om bredrumpa..).
Så var det då dagen sista åk! Då provade vi
ett annat spår och Danne är otroligt lärorik att åka
med, han föröker få mig att förstå vad han
gör och varför. Och jag förstod verkligen det han sa,
men på sista resan körde han som en galning (vilket inte
gör nått), men fasansfullt nära balarna. På
ett ställe var jag HELT säker på att; "NU smäller
det", så jag funderade på om jag skulle ta och blunda
INNAN krocken. Men så slog det mig, att jag måste ju kunna
beskriva även hur det ser ut, så jag illstirrade på
den balen (och alla andra balar som hyptoniserad), men ingen smäll
kom.
Väl uppe, innan vi sett tiderna, försökte jag övertyga
Danne att det där minsann hade gått MYCKET fortare!! Vilket
det gjort också! HUR kan man känna skillnad på en sekund?!?
Dagen var så nästan till ända, vi konstaterade att vi
kom femma och jag konstaterade för mig själv att jag inte
direkt gjort bort mig så hemskt mycket. (Fast när Andrea
ringde upp från asfaltskurvan där hon fotade lite snurrande
bilar, sa jag att jag såg henne och att jag vinkade. Kände
mig lite dum när jag sa till henne att, du kan inte se mig för
jag sitter inne i toppstugan, fortfarande vinkandes...). Andrea sprang
så upp till toppstugan för att eventuellt få åka
med nån rallybil ner och Danne undrade om han skulle skjutsa henne
till sjukhuset, eftersom hon har astma. Hon åkte med Danne med
ner och jag fick tjuvsitta i Rogers bil, innför dan därpå.
Jag (och Andrea), hjälpte åter till med allt förberedande
inför hemfärden. (Dvs vi vevade på den däringa
veven igen, så bilen stod plant på släpvangen). Tackade
Danne för ett otroligt tålamod och försökte klura
ut hur vi skulle få ut min bil som var inlåst på bilbesiktningen
och nyckelkillen fanns i Östersund. Men, allt löser sig, familjen
och jag trixade ut den, cm för cm, med cm tillgodo...
Men dagen var över. 8-10 timmar där för rallyfolket,
gav 3 minuters rallyfärd...
MEN jag hade skitkul och kopplade ihop jättemånga namn med
deras personer också!
|
