Bakom kulliserna under SM; Erik Waldenström

Bakom kulisserna under SM

Vardagen vid sidan av ett team
av Erik Waldenström

SM i Köping, ja du det var en cirkus...

Jag kom dit på torsdag eftermiddag med en fullastad Renault Trafic. Ett ypperligt fordon som passar mig. Som att köra en personbil, snabb och komfortabel. När vi kom fram till serviceplatsen (en stor delvis asfalterad grusplan, som låg centralt placerad i Köping, fem minuters gångväg från hotellet), var det bara att börja arbeta.

Stig-Olovs rallycrossbuss var redan på plats och vi fick en plats på asfaltplanen. Först lastade vi ur rallycrossbussen. Det är massor av grejer; tältet med alla tillbehör, bardisk, golv, stolar, bord, blommor och en stor platt TV-skärm som egentligen bara för en massa oljud. Sedan var det bara att börja med det mödosamma arbetet att resa tältet och göra i ordning allt.

Det är jag och Stig-Olovs svärfar Mats, som kör bussen, som har ansvaret för buss och tält. Med oss har vi också några gubbar ur servicen. När tältet väl är rest så inreder jag utrymmet bak i bussen till en liten shop, där jag har mina grejer. Jag har med mig reservdelar till de som åker Mitsubishi i två rullvagnar och dessutom en massa lådbackar i Renaulten. En rullvagn har jag för rallybutikens delar. Sedan hänger jag upp lite småplock och så har jag en stång med overaller och två stolar.

Vi är ju fyra bilar i teamet. Det är Oskar Svedlund som står till vänster om bussen. Sedan har vi Kennet Bäcklund och Stig-Olov som står mitt för bussen och sedan till höger huserar Carina Hermansson. Vi förfogar över en yta på 300 kvadratmeter, så vi tar verkligen plats. I tältet serveras under lördagen middag för av Mitsubishi inbjudna gäster. Det ansvarar Stig-Olovs svärfar för. Sedan är min hustru och Stig-Olovs med som kockar till lördagens middag. Sammanlagt är vi cirka trettio personer i teamet. Det är fyra förare, fyra kartläsare och det går fyra mekaniker på varje ekipage. Vidare är det S-O:s svärfar, jag, Carina, S-O:s fru och kartläsarns fru och sist är det Per Lidström från Mitsubishi som ansvarar för allt.

Rallyts start var helt i kontinental stil med uppställning av rallybilarna inne på en gågata, där publik och intresserade kunde se bilarna och prata med förarna. Sedan åkte de i kortege tillsammans med en blåsorkester till torget, där det var start över en ramp. Här var det lite utställning, korv, glass och allmän kommers, en rysligt bra orkester med några unga killar, som spelade från startrampen. Här hölls tal av både det kvinnliga kommunalrådet och landshövdingen i Västmanland. Mycket folk mötte upp och det var festligt.

En liten presentation gjordes för varje förare av speakern, det var ett otroligt bra arrangemang.

Tävlingen i sig gick bra som du vet. När målgången och sista servicen var gjord var det bara att riva ner hela härligheten och packa ihop allt igen. Påminner lite om en cirkusarbetares liv.

Prisutdelningen var lite seg, men ganska fin. Sedan var det middag och dans. Dansgolvet var dåligt eftertraktat, Carina o jag och Jenny Lee:s föräldrar var uppe o dansade till discot, sedan kom några till, men det var sparsamt med folk. Kvällen gick och stämningen var hög, ända till en del började somna.

Framåt tre på natten blev vi utslängda, för då skulle restaurangen stängas. Bara att gå och lägga sig.